Har du frågor: 079-341 26 01
Endast SMS
Patientinformation
Strukturella smärttillstånd
01 Vad är ett strukturellt smärttillstånd?
Med strukturellt smärttillstånd menas smärta som har sitt ursprung i en identifierbar förändring eller skada i kroppens vävnader – till exempel i en led, sena, ledband, muskel, slemsäck (bursa) eller nerv. Till skillnad från smärta utan tydlig vävnadsförklaring går strukturella smärttillstånd ofta att se, mäta eller på annat sätt objektivt bekräfta vid en noggrann undersökning.
Det som skiljer ett strukturellt smärttillstånd från mer diffusa smärttillstånd är just kopplingen till en avgränsad vävnad. Smärtan uppstår inte slumpmässigt eller enbart som en signal utan tydlig källa, utan kan i regel härledas till en specifik plats och struktur i kroppen. Smärtan är dessutom ofta mekanisk till sin karaktär – den påverkas tydligt av belastning, rörelse eller vila, eftersom den speglar hur den skadade eller förändrade vävnaden faktiskt belastas.
02 Exempel på strukturella smärtkällor
Leder
En av de vanligaste källorna till strukturell smärta. Det kan handla om broskförslitning, ledinflammation, ledbandsskador eller instabilitet. Smärtan förvärras ofta av belastning eller rörelse och kan åtföljas av svullnad, stelhet eller en känsla av att leden låser sig eller ger vika.
Senor
Senbesvär (tendinopatier) uppstår ofta till följd av upprepad belastning och ger typiskt smärta vid rörelse eller när den muskel senan hör till spänns.
Slemsäckar
Inflammation i de slemsäckar som minskar friktionen mellan vävnader (bursit) ger ofta lokal, avgränsad smärta som förvärras av tryck eller upprepad rörelse över området.
Nerver
Nervinklämningar uppstår när en nerv utsätts för tryck eller irritation, ofta i en trång anatomisk passage. De kan ge smärta som strålar längs nervens förlopp, ibland tillsammans med känselpåverkan.
Muskler och fascior
Smärttillstånd i muskler och fascior med en identifierbar orsak, till exempel lokala förändringar i muskelvävnaden, kan ge smärta som är avgränsad till ett specifikt område och förvärras när muskeln belastas.
Ryggraden
Även i rygg och nacke kan smärtan ofta härledas till en avgränsad struktur, till exempel en facettled, en irriterad nervrot eller ryggens fascior.
Gemensamt för samtliga dessa smärtkällor är att de utgår från en konkret, avgränsad vävnadsförändring – vilket skiljer dem från smärttillstånd där ingen tydlig strukturell förklaring kan identifieras.
03 Artrossmärta – ett vanligt exempel
En vanlig form av ledrelaterad strukturell smärta är artrossmärta, alltså smärta kopplad till broskförslitning i leden. I takt med att brosket successivt slits ned minskar dess förmåga att dämpa belastning, vilket kan leda till att underliggande ben och ledkapsel blir mer belastade och smärtpåverkade. Artrossmärta kännetecknas ofta av:
- Smärta och stelhet som är mest märkbar vid start av rörelse, till exempel efter en tids vila, och som sedan lättar något när leden ”kommer igång”
- Smärta som tilltar med belastning och ökad aktivitet under dagen
- Gradvis, ofta långsamt tilltagande symtom över tid, i takt med att broskförändringen fortskrider
- Periodvis svullnad eller värmeökning kring leden
- Successivt minskad rörlighet i leden, i takt med att förändringarna i brosk och ben tilltar
Till skillnad från mer akuta ledbesvär utvecklas artrossmärta ofta smygande. Därför förväxlas den ibland med allmän stelhet eller slitage, snarare än att identifieras som ett avgränsat strukturellt tillstånd i just den drabbade leden.
04 Kännetecken för strukturell smärta
Avgränsad lokalisation
Smärtan kan i regel pekas ut till ett specifikt område, snarare än att upplevas diffust utspridd.
Koppling till belastning
Smärtan förändras påtagligt beroende på rörelse, position eller tryck mot den aktuella strukturen.
Reproducerbarhet
Samma rörelse eller belastning ger ofta samma smärtsvar, gång efter gång.
Samvariation med andra fynd
Till exempel svullnad, stelhet, nedsatt rörlighet eller kraftnedsättning i det drabbade området.
Dessa kännetecken skiljer strukturella smärttillstånd från smärta som saknar en tydlig vävnadsmässig förklaring, där sambandet mellan belastning och smärtupplevelse ofta är mindre konsekvent.
05 Att hitta rätt struktur
En förutsättning för en framgångsrik behandling är att rätt struktur behandlas. Vid Metodica bygger utredningen därför på en noggrann sjukhistoria, en systematisk klinisk undersökning och ultraljud, där vävnaderna kan undersökas i rörelse och jämföras med den andra sidan.
Fynd på magnetkamera eller röntgen stämmer inte alltid med var smärtan faktiskt kommer ifrån. Vid behov används därför en ultraljudsguidad diagnostisk blockad: om smärtan tydligt försvinner när en viss struktur bedövas, bekräftas att det är just den som ger besvären. Därefter kan behandlingen riktas exakt dit.
Metodica utreder och behandlar lokaliserade, strukturella smärttillstånd i rörelseapparaten. Vid utbredd smärta i stora delar av kroppen, där nervsystemets smärtbearbetning är förändrad, behövs ofta ett annat, mer samlat omhändertagande.
Vid frågor om ditt specifika tillstånd är du välkommen att kontakta mottagningen.
Denna information är allmän och avser att ge en övergripande bild av strukturella smärttillstånd. Den ersätter inte en individuell medicinsk bedömning. Diskutera alltid dina besvär och behandlingsalternativ med din behandlande läkare.
