Har du frågor: 079-341 26 01
Endast SMS
En frisk sena har mycket sparsam blodförsörjning. Vid långvarig, överbelastningsrelaterad senmärta (tendinopati) ser man däremot ofta, med ultraljud och färgdoppler, en tydlig nybildning av små, oordnade blodkärl i och kring den påverkade senan – så kallad neovaskularisering.
Detta beskrevs först systematiskt av de Umeåbaserade läkarna Alfredson och Öhberg i början av 2000-talet, som visade att neovaskularisering förekom i smärtande men inte i friska hälsenor. Deras hypotes, som sedan legat till grund för skleroseringsbehandlingen, är att det inte är själva kärlen som gör ont, utan de små känselnervtrådar som växer in tillsammans med dem.
Vid skleroseringsbehandling injiceras ett kärlförslutande ämne, vanligen polidokanol, ultraljudsguidat i området med nybildade kärl. Målet är att de sjukliga kärlen – och därmed de medföljande nervtrådarna – ska dra sig tillbaka, så att smärtan minskar.
Polidokanol är det namn som oftast används i vetenskaplig litteratur, medan samma ämne i dag benämns lauromakrogol 400 i svenska läkemedelssammanhang. Det rör sig alltså om ett och samma verksamma ämne.
Polidokanol används sedan länge för att behandla åderbråck. Ämnet skadar kärlväggens innersta cellskikt (endotelet), vilket gör att kärlet dras samman och gradvis stängs.
När de nybildade kärlen försvinner följer, enligt teorin, även de medföljande smärtförmedlande nervtrådarna med. Därmed minskar den lokala smärtsignaleringen från senan.
Injektionen riktas mot området med förhöjt blodflöde på färgdoppler, oftast på senans framsida utanför själva senvävnaden, för att undvika att påverka friska senfibrer.
Till skillnad från kortison, som dämpar inflammation generellt, är sklerosering en lokal behandling av just kärl- och nervkomplexet vid senan.
Neovaskulariseringsteorin har ifrågasatts i senare litteratur. Vissa forskare menar att mängden kärl inte alltid hänger ihop med graden av smärta eller prognosen, och kopplingen mellan kärl och smärta är därför inte slutgiltigt bevisad. De kliniska studierna av själva behandlingen har dock övervägande visat positiva resultat.
Gemensamt för indikationerna är långvarig, lokal senmärta, vanligen i mer än 3–6 månader, där ultraljud med färgdoppler visar tydlig neovaskularisering i det smärtande området. Behandlingen är i första hand aktuell när strukturerad belastningsträning och annan konservativ behandling provats under en rimlig tid utan tillräcklig effekt.
Metoden är förhållandevis väl studerad för att vara en så pass specialiserad behandling, med flera randomiserade studier från de svenska och skandinaviska forskargrupper som först beskrev den:
Sammantaget är evidensen för sklerosering vid hälsene- och knäskålssenebesvär bland de mer solida för injektionsbehandlingar vid senmärta, med flera randomiserade studier som pekar åt samma håll. Underlaget för axel- och armbågsbesvär är mer begränsat och bygger främst på mindre pilotstudier.
Före behandlingen görs alltid en ultraljudsundersökning med färgdoppler för att kartlägga de nybildade kärlen och bestämma exakt var injektionen ska ges.
Injektionen ges ultraljudsguidat mot kärlområdet, vanligen utanför själva senvävnaden. Behandlingen ges ofta som en serie om två till tre injektioner med några veckors mellanrum, med en ny ultraljudsbedömning inför varje tillfälle för att avgöra om ytterligare behandling behövs.
Många upplever en tillfälligt ökad, molande smärta under några dagar efter injektionen. Det är en förväntad reaktion och inte ett tecken på komplikation.
Polidokanol har använts i årtionden för behandling av åderbråck och har en väldokumenterad säkerhetsprofil.
De vanligaste biverkningarna vid senbehandling är övergående, måttlig smärta och lokal ömhet under några dagar, samt i enstaka fall en lokal missfärgning av huden. Allvarliga biverkningar är mycket ovanliga.
Eftersom injektionen riktas utanför själva senvävnaden är risken för senskada eller senruptur låg vid korrekt ultraljudsguidad teknik.
Läs mer om kombinationsbehandling och om övriga senbehandlingar.
Denna information är allmän och avser att ge en övergripande bild av verkningsmekanism, indikationer och den vetenskapliga grunden för skleroseringsbehandling vid senmärta. Den ersätter inte en individuell medicinsk bedömning. Diskutera alltid för- och nackdelar samt förväntat resultat med din behandlande läkare inför behandling.