Har du frågor: 079-341 26 01
Endast SMS
Vid en punktion förs en nål in i en led eller en vätskefylld cysta för att dra ut vätskan – så kallad tappning. Ingreppet kan göras både för att ta reda på orsaken till en svullnad och för att lindra besvären.
En svullen led med ökad mängd ledvätska (ledutgjutning) kan ha flera orsaker – till exempel artros, inflammatorisk ledsjukdom, kristallsjukdomar som gikt, blödning efter en skada eller, mer sällan, infektion. Ett ganglion är en godartad, vätskefylld cysta som oftast utgår från en ledkapsel eller en senskida.
Ledvätskans utseende och en laboratorieanalys ger ofta avgörande information om orsaken till svullnaden:
Grumlig vätska med mycket vita blodkroppar kan tala för en bakteriell ledinfektion, som kräver snabb behandling. Vätskan odlas då för att påvisa bakterier.
I mikroskop kan kristaller påvisas – urinsyrakristaller vid gikt och kalciumpyrofosfatkristaller vid så kallad pseudogikt.
Antalet och typen av vita blodkroppar hjälper till att skilja inflammatorisk ledsjukdom (artrit) från artros.
Blod i leden efter en skada kan tyda på till exempel en ligament- eller broskskada eller en fraktur.
Vid misstanke om infektion tas prov på ledvätskan innan någon kortisoninjektion ges.
En stor ledutgjutning spänner ut ledkapseln och ger ofta smärta, stelhet och nedsatt rörlighet. När vätskan tappas ut minskar trycket i leden, vilket ofta ger snabb lindring och bättre rörlighet.
Tappningen följs ofta av en injektion i leden, till exempel av kortison eller hyaluronsyra. Att tömma leden först har betydelse. I en svensk randomiserad studie på knäleder med inflammation vid reumatoid artrit minskade risken för återfall tydligt när ledvätskan tappades ut helt innan kortisonet injicerades.
Samma teknik används vid Bakercysta i knävecket, som står i förbindelse med knäleden, och vid vätskefyllda slemsäckar, till exempel vid armbågen eller framför knäskålen.
Ett ganglion sitter oftast på handledens ovansida, men kan också sitta på handledens insida, vid fingrarna eller på foten. Ganglion är ofarliga, men kan ge smärta, tryck mot en nerv eller besvära utseendemässigt.
Vad består innehållet av? Ganglionet är fyllt av en klar, seg och geléartad vätska. Den består huvudsakligen av hyaluronsyra – samma ämne som ger ledvätskan dess smörjande egenskaper – samt mindre mängder av sockerföreningen glukosamin och proteinerna albumin och globuliner. Vätskan är betydligt tjockare än vanlig ledvätska och har en annan sammansättning.
Cystans vägg består av tätt packade lager av bindväv (kollagen) och saknar den inre slemhinna som finns i en led. Därför kallas ganglion ibland för en pseudocysta, en ”falsk” cysta. Ganglionet står ofta i förbindelse med en närliggande ledkapsel eller senskida via en tunn stjälk, vilket förklarar varför det kan växa och krympa i storlek. En vanlig förklaring till hur det uppstår är att upprepad belastning på ledkapseln bildar en sorts envägsventil, så att vätska kan läcka ut men inte tillbaka. En annan är att bindväven själv omvandlas och bildar det geléartade innehållet.
Det finns tre huvudsakliga sätt att hantera ett ganglion:
Över hälften av alla ganglion försvinner utan operation. Vid lindriga besvär är det därför ofta rimligt att avvakta.
Cystan töms med nål, ibland i kombination med kortison. Ingreppet är enkelt och ger sällan komplikationer, men ganglionet återkommer i ungefär sex fall av tio.
Ger klart lägre risk för återfall – omkring två av tio efter öppen operation – men medför fler komplikationer och längre läkningstid.
Vid en punktion finns cystans vägg och förbindelsen med leden kvar, vilket är en trolig förklaring till att ganglion ofta fylls på igen. Ultraljud bekräftar att knölen verkligen är en vätskefylld cysta och inte en fast förändring. Undersökningen visar också var närliggande blodkärl och nerver ligger – vilket är särskilt viktigt vid ganglion på handledens insida, nära artären. Ultraljudsguidningen gör punktionen säkrare, men har inte visats minska risken för återfall.
Med ultraljud syns även mindre vätskeansamlingar, och nålen kan riktas mot den del av leden eller cystan där mest vätska finns.
Nålen följs i realtid, så att blodkärl, nerver och senor kan undvikas.
Djupare leder som höft och axel, där vätskan är svår att nå utan bildvägledning, kan punkteras med större säkerhet.
Ultraljudet visar också om svullnaden beror på vätska eller på förtjockad ledhinna. Det avgör om det över huvud taget finns något att tappa ut.
Huden tvättas noggrant, och området bedövas vid behov med lokalbedövning. Under ultraljudsguidning förs nålen in i leden eller cystan, och vätskan sugs ut. Vid ganglion krävs ofta en något grövre nål, eftersom innehållet är trögflytande. Vid behov skickas ett prov till laboratoriet för analys, och om en injektion ska ges görs den oftast direkt därefter, genom samma nål.
Ingreppet tar vanligen bara några minuter, och du kan oftast gå hem direkt efteråt. Om kortison har injicerats rekommenderas ofta att leden avlastas från tung belastning ett par dygn.
Punktion är ett säkert ingrepp. Övergående ömhet och ett litet blåmärke kan förekomma. Infektion efter punktion är mycket sällsynt vid korrekt steril teknik.
Blodförtunnande läkemedel behöver i regel inte sättas ut före en punktion, men berätta alltid om du använder sådana. Vätskan kan komma tillbaka – i leden om orsaken till svullnaden kvarstår, och i ganglion relativt ofta. Då kan en ny punktion eller annan behandling bli aktuell.
Om du efter punktionen får tilltagande smärta, rodnad, värme eller feber ska du söka vård samma dag och berätta att du nyligen fått en punktion.
Denna information är allmän och avser att ge en övergripande bild av punktion och tappning av leder och ganglion. Den ersätter inte en individuell medicinsk bedömning. Diskutera alltid för- och nackdelar samt förväntat resultat med din behandlande läkare inför behandling.