Har du frågor: 079-341 26 01
Endast SMS
Pulserad radiofrekvensbehandling (PRF) är en behandling där en tunn nålelektrod placeras intill en nerv, en nervrot eller i en led. Genom elektroden ges radiofrekvent ström i korta pulser. Temperaturen mäts kontinuerligt och tillåts ej överstiga 42°C.
Metoden beskrevs 1998 av den nederländske smärtläkaren Menno Sluijter och räknas som en neuromodulerande behandling. Den förändrar hur nerven hanterar och vidarebefordrar smärtsignaler, utan att förstöra nerven. Det skiljer den från koagulerande radiofrekvensbehandling, där nerven bränns sönder.
Effekten tros i första hand bero på det starka elektriska fält som bildas kring elektrodens spets, inte på värme. Flera mekanismer har beskrivits:
De tunna nervfibrer som leder smärta (C- och A-delta-fibrer) påverkas mest. I mikroskop ses små, övergående förändringar i nervfibrernas inre struktur, utan att nerven skadas.
Överföringen av smärtsignaler i ryggmärgen dämpas under lång tid, och kroppens egna smärthämmande nervbanor från hjärnan aktiveras.
Nivåerna av inflammationsdrivande signalämnen minskar, och aktiviteten hos ryggmärgens immunceller dämpas.
Laboratoriestudier visar att både pulserad ström och mild värme får immunceller att frisätta beta-endorfin, ett av kroppens egna smärtlindrande ämnen.
Den exakta verkningsmekanismen är ännu inte helt klarlagd. Effekten kommer ofta gradvis under de första veckorna efter behandlingen.
Behandlingen ges under en bestämd tid, t ex 5, 10 eller 15 minuter. Om temperaturen närmar sig 42 °C sänker generatorn automatiskt energin. Hur mycket energi nerven faktiskt fått när tiden är slut varierar därför mellan patienter och behandlingstillfällen.
I stället för en tid bestämmer läkaren ett antal pulser – en dos – till exempel 480 eller 1 200 pulser. Varje puls ges med den inställda spänningen och pulslängden, och när temperaturen närmar sig gränsen väntar generatorn i stället för att sänka energin. Varje patient får då samma dos, medan behandlingstiden varierar.
Skillnaderna i hur mycket energi som faktiskt ges anses vara en förklaring till att resultaten varierar mellan olika studier av traditionell PRF. Doserad PRF gör behandlingen mer enhetlig och lättare att upprepa på samma sätt.
Vanligen omkring 40–45 volt. Behandlingen är knappt kännbar och går snabbt, men det elektriska fältet är svagare och når kortare ut från elektroden.
Spänningen höjs successivt, upp till 75 volt eller den högsta nivå patienten tolererar. Det elektriska fältet blir starkare och når längre. Under behandlingen känns ofta värme, stickningar eller en brännande känsla i det smärtande området, som vanligen avtar efter en stund.
Högre spänning ger också mer värme, och temperaturgränsen på 42 °C gäller fortfarande. Vid hög spänning behöver generatorn därför oftare pausa, vilket förlänger behandlingen. Genom att kombinera hög spänning med doserad teknik (HV-PDRF) säkerställs att hela den avsedda dosen ges, trots pauserna.
Det finns inget enskilt standardprotokoll. Parametrarna anpassas efter vilken struktur som behandlas och vilket tillstånd det gäller. Exempel på protokoll som använts i studier:
| Protokoll | Parametrar | Typisk behandlingstid | Exempel på användning |
|---|---|---|---|
| Traditionell PRF | 2 Hz, 20 ms pulser, cirka 40–45 V | 2–6 minuter, ofta 2 × 120 sekunder | Perifera nerver, leder, nervrötter |
| Högspänd PRF | 2 Hz, 20 ms pulser, 60–90 V | 6–15 minuter | Svårbehandlad nervsmärta, kvarstående smärta efter ryggkirurgi |
| Doserad PRF | Bestämt antal pulser, till exempel 480–1 200 | Varierar med temperaturen | Knäartros, ljumsksmärta |
| Sakral epidural PRF | 5 Hz, 5 ms pulser, 55 V | Cirka 10 minuter | Ländryggens och bäckenets nervrötter, via korsbenskanalen |
Längre behandlingstid är inte alltid bättre. I djurförsök gav 12 minuter mer påverkan på nerven än 6 minuter, utan bättre smärtlindring. En klinisk studie av behandling vid nervrotens ganglion fann däremot bättre resultat med 8 än med 4 minuter. Behandlingstiden väljs därför individuellt, utifrån målstrukturen.
Läs mer om sakral epidural pulserad radiofrekvens.
Vid koagulerande radiofrekvensbehandling (radiofrekvensablation) ges strömmen kontinuerligt, och nerven värms upp till 70–90 °C så att den bränns av. Pulserad radiofrekvens ger i genomsnitt bara omkring 4 % av den effekten vid samma spänning.
Fördelar: Nerven förstörs inte, vilket gör att behandlingen kan ges även mot nervrötter, blandade nerver med muskelfunktion och inne i leder. Risken för nervinflammation eller bestående känselbortfall är mycket låg, och behandlingen kan upprepas.
Nackdelar: Effekten varierar mellan patienter och är ofta kortare, vanligen några månader. Det vetenskapliga underlaget är delvis begränsat.
Fördelar: Effekten är ofta mer långvarig, i regel 6–12 månader eller längre, och underlaget är bäst vid facettledssmärta.
Nackdelar: Metoden kan bara användas mot rena känselnerver, eftersom den skadar nerven. Övergående nervinflammation och smärta efter ingreppet är vanligare, och i sällsynta fall uppstår bestående känselstörning.
Ett tredje alternativ är kryoneurolys, där nerven i stället fryses och sedan återhämtar sig. Läs mer om kryoneurolys och om iovera°.
Utstrålande smärta i arm eller ben, till exempel efter diskbråck eller vid spinal stenos, samt kvarstående smärta efter ryggkirurgi.
Till exempel postherpetisk neuralgi efter bältros, pudendusneuralgi, smärta från revbensnerver och andra inklämda eller irriterade nerver.
Till exempel vid knäartros, där både ledens nerver och själva leden kan behandlas, och vid axelsmärta via nerven till skulderbladets baksida (suprascapularisnerven).
Vissa perifera nervsmärtor i huvud, nacke och ansikte, när andra behandlingar inte räckt.
Underlaget är starkast vid nervrotssmärta från halsryggen, postherpetisk neuralgi och knäartros. För övriga indikationer består det främst av mindre studier och fallserier. En diagnostisk blockad används ofta först, för att bekräfta vilken nerv som bär smärtan.
Huden bedövas, och nålelektroden förs under ultraljudsguidning fram till målstrukturen. En svag teststimulering bekräftar läget – du känner då vanligen stickningar i det område som brukar göra ont. Därefter ges själva behandlingen.
Pulserad radiofrekvens kombineras ofta med en injektion av lokalbedövning eller kortison genom samma nål. Läs mer om kombinationsbehandling.
Pulserad radiofrekvens är en säker behandling med låg risk för komplikationer, eftersom nerven inte förstörs. Övergående ömhet vid instickstället och en tillfällig ökning av smärtan under några dagar kan förekomma.
Effekten kommer ofta gradvis under de första veckorna. Om behandlingen hjälper men effekten avtar kan den upprepas.
Denna information är allmän och avser att ge en övergripande bild av pulserad radiofrekvensbehandling. Den ersätter inte en individuell medicinsk bedömning. Diskutera alltid för- och nackdelar samt förväntat resultat med din behandlande läkare inför behandling.