Har du frågor: 079-341 26 01
Endast SMS
Dupuytrens kontraktur är en godartad sjukdom i handflatans bindvävsplatta (palmaraponeurosen). Bindväven förtjockas, först som knölar i handflatan och sedan som strängar som gradvis drar ett eller flera fingrar in mot handflatan. Oftast drabbas ringfingret och lillfingret.
Sjukdomen har en stark ärftlig komponent, är vanligare hos män och ökar med stigande ålder. Den gör sällan ont, men när fingrarna inte längre kan sträckas ut blir det svårt att till exempel ta i hand, dra på sig handskar eller stoppa handen i fickan.
Vid nålfasciotomi används en tunn nål för att under lokalbedövning perforera den förtjockade bindvävssträngen på flera ställen. När strängen har försvagats tillräckligt sträcks fingret försiktigt ut, så att strängen brister och fingret kan rätas ut. Ingreppet görs helt utan hudsnitt och stygn.
Metoden utvecklades 1972 av den franske reumatologen Jean-Luc Lermusiaux vid Lariboisière-sjukhuset i Paris, och har sedan dess blivit en etablerad behandling. Sedan kollagenasinjektioner dragits tillbaka från den europeiska marknaden är nålfasciotomi den enda miniinvasiva behandlingen av Dupuytrens kontraktur i Europa.
Knölar i handflatan utan att fingrarna böjs behöver i regel inte behandlas. Behandling blir aktuell när kontrakturen börjar påverka funktionen – ett enkelt tecken är att handen inte längre kan läggas helt platt mot ett bord.
Vid en tydlig, kännbar sträng i handflatan som främst böjer fingrets grundled, och vid återfall efter tidigare operation.
När kontrakturen främst sitter i fingrets mellanled är resultatet ofta sämre, och en operation kan då vara ett bättre alternativ.
Lokalbedövning, inget snitt och ingen sjukskrivning i de flesta fall. Handen kan användas lätt redan samma dag, komplikationer är ovanliga och behandlingen kan upprepas. Nackdelen är att kontrakturen oftare – och tidigare – kommer tillbaka.
Den förtjockade bindväven tas bort genom ett snitt i handflatan. Resultatet är mer varaktigt, men läkningen och rehabiliteringen tar längre tid och risken för komplikationer är större.
Nålfasciotomi passar därför särskilt för den som vill ha en snabb återhämtning och ett litet ingrepp, och som accepterar att behandlingen kan behöva upprepas. Sjukdomen i sig botas inte av någon behandling, varken med nål eller operation.
I handflatan och fingrarna löper nerver, blodkärl och böjsenor nära bindvävssträngarna. Vid Dupuytrens sjukdom kan strängarna dessutom förskjuta nerverna från deras normala läge.
Med ultraljud kan strängen, nerverna, kärlen och senorna ses innan och under ingreppet, så att nålen riktas mot strängen och bort från känsliga strukturer. Det gör behandlingen säkrare, särskilt när strängen går ut i fingret.
Strängen och de närliggande nerverna och senorna kartläggs först med ultraljud. Huden bedövas med en liten mängd lokalbedövning – ofta bara ytligt, så att du kan säga till om det pirrar i fingret, vilket är ett tecken på att nålen är nära en nerv.
Strängen perforeras med nålen på flera ställen, och fingret sträcks sedan försiktigt ut. Ingreppet avslutas med ett förband, och du går hem direkt. Handen kan användas lätt samma dag, men tunga grepp bör undvikas den första veckan. Ibland rekommenderas en nattskena och rörlighetsövningar under en period efteråt.
När fingret sträcks ut kan huden spricka upp något där den suttit fast i strängen. Små sår av det slaget läker vanligen av sig själva inom ett par veckor. Övergående ömhet, svullnad och tillfällig domning i fingret är vanligt.
Skador på nerver eller senor är ovanliga, och infektion är mycket sällsynt. Om kontrakturen kommer tillbaka kan behandlingen oftast upprepas.
Denna information är allmän och avser att ge en övergripande bild av nålfasciotomi vid Dupuytrens kontraktur. Den ersätter inte en individuell medicinsk bedömning. Diskutera alltid för- och nackdelar samt förväntat resultat med din behandlande läkare inför behandling.