Jämförelse med offentligt finansierad verksamhet
Smärtutredning inom den offentligt finansierade vården
Många patienter med långvarig eller oklar strukturell smärta har innan de sökt Metodica Specialistläkare varit i kontakt med flera olika vårdgivare inom den offentligt finansierade eller försäkringsfinansierade vården, utan att ha fått en tydlig diagnos eller hjälp som fungerar.
Systemstyrning
Inom offentlig verksamhet styrs arbetet av besökstider, produktionskrav och organisatoriska ramar som sällan är anpassade för den typ av tidskrävande, detektivartat arbete som en systematisk smärtutredning kräver. Kunskap, intresse och avsatt tid för denna typ av fördjupad utredning saknas ofta.
Begränsade resurser
Inom offentligt finansierad vård ska pengarna räcka till mycket och prioriteringar är en naturlig del för att få ekvationen att gå ihop. Sammanhållen systematisk utredning och interventionsbehandling av strukturella smärttillstånd är än så länge inte ett prioriterat område inom svensk offentlig sjukvård.
Tidsbrist
Personal inom offentlig vård beskriver ofta tidsbrist pga dålig arbetsmiljö och stor administrativ börda. Inte minst gäller detta ineffektiva journalsystem, ökade dokumentationskrav, onödiga möten och arbetsuppgifter, otrivsel och därmed hög personalomsättning. Sammantaget bidrar detta till att tid för patientmöten och reflexion blir allt mer pressad.
Strandardmallar som inte passar alla patienter
Kostnadseffektiva riktlinjer inom den offentligt finansierade vården utformas ofta utifrån forskningsunderlag som baseras på stora grupper patienter. Detta kan fungera mer eller mindre bra för en majoritet av patienterna medan patienter som ej passar in i denna mall tenderar att få sämre hjälp och stöd med sin smärtproblematik.
Fragmenterad utredningsprocess
En vanlig upplevelse bland patienter är att utredningen inte är sammanhållen: en remiss skickas till nästa instans, som i sin tur remitterar vidare, utan att någon enskild vårdgivare har helhetsbilden eller följer patienten genom hela processen. Kontinuiteten går förlorad, och viktiga delar av utredningen riskerar att falla mellan stolarna.
Överdrivet fokus på teknisk utredning
I den fragmenterade smärtutredningen läggs ofta oproportionerligt stor vikt vid resultat från teknisk utredning, exempelvis magnetkameraundersökning, medan den kliniska undersökningen och en noggrann koppling mellan avvikande undersökningsfynd och patientens faktiska symtom kommer i skymundan.
Strukturella avvikelser på en bild tolkas inte sällan okritiskt som förklaring till smärtan utan att detta verifierats kliniskt. På motsvarande sätt avfärdas ofta smärta från specifik kroppsdel om inte en teknisk undersökning visa avvikande fynd. Detta endimensionella förhållningssätt kan leda till både över- och underdiagnostik i en smärtutredning.
Diagnostisk nihilism
Vid kroniska eller diagnostiskt svårfångade smärttillstånd uppstår ibland en inställning där man ger upp försöken att hitta en specifik strukturell förklaring till smärtan. För patienten kan detta upplevas som att man inte blir tagen på allvar eller att smärtan avfärdas som påhittad eller oförklarlig.
Genom en sammanhållen, systematisk utredningsprocess där samma läkare ansvarar för hela kedjan – från anamnes och klinisk undersökning till ultraljud och diagnostiska blockader – går det ofta att undvika denna fragmentering och istället ringa in en konkret, underbyggd diagnos som en riktad behandling kan baseras på.
Smärtbehandling inom den offentligt finansierade vården
Behandlingstradition
Svensk offentligt finansierad smärtvård har sedan 1990-talet varit allt mer inriktad på rehabilitering, fysioterapi och psykologiska behandlingar (den sk bio-psyko-sociala behandlingsmodellen), medan strukturellt inriktad diagnostik och interventionell behandling inte fått samma utrymme eller status. Detta påverkar både vilken kompetens som byggs upp långsiktigt och vilka behandlingsvägar som erbjuds som förstahandsval.
Inom den offentligt finansierade vården är interventionell behandling av strukturella smärttillstånd än så länge svårtillgänglig eller obefintlig. Med avstamp i den bio-psyko-sociala behandlingsmodellen kan patienter i utvalda fall remitteras till multimodal smärtrehabilitering. Här erbjuds patienten fysioterapi, ergonomisk rådgivning, kognitiv beteendeterapi och acceptance and commitment therapy (ACT) inom ramen för ett behandlingsprogram. Målet med denna typ av behandling är i första hand att patienten ska få verktyg att hantera och leva med sin smärta, inte attt identifiera och behandla en specifik bakomliggande strukturell orsak.
Multimodal rehabilitering och acceptansbaserade metoder kan vara värdefulla, särskilt vid smärta med stor psykosocial påverkan eller när ingen tydlig strukturell orsak går att finna. Problemet uppstår när denna typ av behandling erbjuds som standardlösning även vid långvariga smärttillstånd som i själva verket har en identifierbar och behandlingsbar strukturell orsak, utan att en tillräckligt djup strukturell utredning först har genomförts.
Internationellt perspektiv
I ett globalt perspektiv har systematisk smärtutredning och interventionell smärtlindring i många länder en betydligt starkare ställning som eget kompetensområde, med tydligare specialistutbildningar och större resurser avsatta för strukturell diagnostik och interventionell behandling. I diskussion med utländska kollegor återkommer ofta frågan varför Sverige inte erbjuder mer av dessa inriktningar inom den offentliga vården.
Dr Niklas Wångdahl
Niklas Wångdah är specialistläkare i allmänmedicin, har nära 20 års erfarenhet av smärtutredning, smärtlindring och behandling av ryggsmärta/ischias. Välkommen att boka tid i dag för utredning och behandling i Stockholm.
